Jag är mållös. Jag kunde inte sova i natt för att Wagners fantastiska musik bara snurrade runt, runt i mitt huvud. Det blir lätt så när man utsätts för en fem timmar lång föreställning fullproppad med operaaction. Långt över mina förväntningar blev jag helt såld på Valkyrian. Det var en otroligt vacker föreställning på Kungliga Operan och jag är mäkta imponerad över prestationerna. Det är inte lätt att varken sjunga eller spela Wagner, men det gjorde sångarna och orkestern med absolut bravur.
Jag var helt förtrollad under hela föreställningen att jag både glömde snacks och allt annat vad mitt operanöd-kit hette. Det var väl kanske stjärten som stundtals fick lida då, men det glömdes snabbt bort av den dånande musiken. Även den starka tanttvållukten hjälpte till att hålla en vid liv, om det nu skulle bli nödvändigt. Jag har inte så mycket mer att säga om denna opera, förutom att alla borde uppleva den någon gång. Nibelungens Ring är en fantastisk berättelse och jag önskar jag kunde ha sett fortsättningen idag, för till och med på Wagners tid visste man kraften av en ”cliff hanger”.
Smäktande kärlek, förbjuden kärlek, svek, mod, tillit, hat, fruktan… jag kan fortsätta. Valkyrian innehåller allt. Men vad som mest gör den till en så träffsäker sagolik historia är för att den är så mänsklig. Till och med gudarna har svagheter, ingen är perfekt. Makt väljs över kärlek. Visst känns det igen? Kanske inte i någon Hollywoodfilm, men den riktiga världen fungerar tyvärr ofta så. Operan var såklart på tyska, men med dagens teknologi kan man följa med en textremsa på svenska ovanför scenen, och den är essentiell för att hänga med i handlingen. Det är ju inte så mycket scenaction som det är action i musiken, och handlingen snarare berättas sjungande än att utspelas på scen. Översättningen var otroligt vacker och språket var alldeles lagom sådär gammeldags för att man skulle få den rätta känslan för tiden.
Återigen, om ni kan: se den. Eller något liknande. Jag har insett att man inte behöver kunna allt om opera för att njuta av den. Lite bakgrundshistoria är alltid bra, men det är nog allt. Sedan är det bara att njuta!
